Two nights ago I saw the world’s best live artist.
It was all I expected it to be, and more. Bernhoft is live magic, and everyone should see him at least once. Whether you’re into funk or metal, it doesn’t matter. He’s a genius. I could try convincing you by asking you to listen to the albums, but it wouldn’t work. I could try by showing you youtube videos, which would be better but still not enough. See. Him. Live.
Still, there are some pretty great videos out there.
(So what I’m trying to say is… watch them.)
Set aside your styles and your genres for a while.
Please.
Both are live.
“Who needs a band when you’ve got a loop pedal and a shitload of talent?” (youtube comment)
Var min första tanke när Ompa Til Du Dør drar igång och ljuskronorna sänks ner från taket över scenen.
Men jag ska börja från början.
(inlägget om Köpenhamn ligger nu under detta)
Kom till Oslo halv 11, gick till Spektrum, fick panik över att inte Anette var där ännu och efter att förvirrat ha gått några varv utan att veta vart jag skulle köa hittade jag tillslut ingång 10. Då var det 3pers där. Fick min 4a på handen och köade till runt 12 då Anette & co äntligen kom. Sedan blev det öl och pizza. Kvart över fyra ramlade vi tillbaka in i den då långa kön och möttes av normala vänliga + hysteriskt ilskna folk som tydligen inte uppfattat att själva POÄNGEN med könummersystem är att man ska kunna gå därifrån.
Och såklart smyga in Camilla som nr4.5 i kön så att hon kom längst fram.
Dock hade hon ju 39graders feber och skulle köat från 06 så den som klagar slår jag 🙂
Sedan var det insläpp och förband. Micke from Sweden började, slängde ut 10meter Kaizerskontrakt som gick ut på att han inte fick spela längre än 15min. Scenpersonlighet? Ja. Musiken var helt okej men hade varit GRYMT bra med en riktigt nice psychobillykontrabas som komplement till pianot. Geoff Berner var underhållande och medryckade. Bernhoft var grym. Lite synd på hans ljud bara, det var inte riktigt på hans eller publikens sida. Men han lyckades ändå. Såklart. Riktigt bra hur snabbt och smidigt det gick med förbanden, imponerad.
Sedan var det Kaizers. Jag kan inte ta det låt för låt. Jag kunde inte ens ta in igår hur fantastiskt och mäktigt det var. Inte helt. Idag har det hunnit ikapp mig till 200% och jag har gråtit och gråtit och haft gåshud när jag tittat på youtubeklipp från konserten. Så mäktigt var det. Så magiskt. Särskilt Die Polizei. När den framförs så som den gjorde, med en sån publik som igår, då finns det inte mycket bättre. De sjöng, vi sjöng, Kaizers tackade för sig, började gråta, kramade om varandra och gick tillslut av scenen för tredje och sista gången. Vi i publiken fortsatte sjunga. Och fortsatte. I 10min. Vakterna tittade förvirrat på varandra och visste inte vad de skulle göra. Att slå på ljuset i lokalen ordentligt fick vänta.
Det är kanske det största jag upplevt i konsertväg.
Magiskt.
Resten av konserten var lika bra. Till och med ‘Din Kjole Lukter Bensin, Mor’ var bättre än någonsin. Vi hade fantastiskt roligt under ‘Hjerteknuser’ då vi lika seriöst som vanligt headbangade av hjärtans lust och hade inlevelse så det räckte för hela publiken. Så även under ‘Sju Bøtter Tårar Er Nok, Beatrice’. Gillar du inte en låt, gör det bästa av det. Som i, sjung VÄLDIGT allvarligt och inlevelserikt med i verserna (helst framför en filmkamera modell större) och dansa som ett litet cp till refrängen. Roligt ska man ha.
Nu vet jag inte mer. Jag har inte superlativ nog att skriva om varje låt. Det var så otroligt, otroligt bra. ‘Ompa Til Du Dør’ med kristallkronorna som sänktes ner över scenen från taket gjorde sig ypperligt till låten och stämningen. Vad Janove gjorde med texten under början av ‘Sigøynerblod’ är fritt fram att gissa för jag vet då inte. Och stagediving under ‘Resistansen’. Sluta med det. Och vad är det för fel på att gå ut i publiken, säg, allra längst till höger eller något? Eller gå på dem som skriker högst och ljusast, de VILL ha folk på sig. Tack på förhand.
(Fast det ser väl fint ut på dvdn kan jag tänka mig.)
Efter konserten blev det den officiella efterfesten för mig och Therese där jag bland annat såg Lars Kristian och Therese fick ungefär femtioelva internskämt förklarade för sig. Även vi headbangade ordentligt när ‘Hjerteknuser’ framfördes av det gäng olika band som hade gjort en verison av den. Möjligen sjöng vi även lite för högt ibland. Kaizers kom ut på scen och framförde ‘Mr. Kaizer, hans Constanse og Meg’, väldigt fint. Drack lite drinkar och dansade sedan med folk. Jag dansade med dem ska påpekas, de dansade i allra högsta grad inte med mig (#internskämt). Therese tog världshistoriens sämsta kort som kommer upp så fort jag fått det.
Det var allt. En hemresa senare har jag insett att jag nu inte ska se dem igen förrän i augusti. Smått overkligt. Hoppas det dyker upp något datum emellan, på något sätt. Inte jag som filmat youtubeklippen.
Ja, ett inlägg om hur jag kom till Köpenhamn finns ju redan, så vi hoppar det.
Jag skrev att jag skulle lägga upp bilder, men det blev visst inga tagna. Mor hade kameran uppe väldigt länge men tydligen inte för att ta kort. Hon sa förstås att hon tagit kort, meneh… Ja. Jag ska köpa mig en kamera helt enkelt.
Nåväl. Stressade bara lite och kom till kön vid kvart över fyra. Inte en själ där, såklart. Följde efter lite övertalning med mamma på stan lite till, men kunde inte hålla mig och var tillbaka utanför Vega vid 17-17.30. Då var det hela EN person där. Strax efter kom Mia. Strax efter det kom mor tillbaka med en filt till mig, MYCKET trevligt. Särskilt eftersom jag inbillat mig att det skulle vara vår i Köpenhamn och alltså borde räcka med tunna strumpbyxor. Stormvindarna höll inte med.
Sedan var det ett förfärligt insläpp. Var borta och gömde undan filten när de öppnade dörrarna (2min för tidigt, har det någonsin hänt förut?) och med andra ord helt oförberedd på hänga in jackan, som mamma inte kunde ta då eftersom hon inte var där. Uppför trapporna, ska precis in genom dörrarna till scenen, men då stängs de. I över en timme. No stress. Sedan öppnar de en annan dörr först. Samtidigt som de öppnar dörrarna på andra sidan lokalen. Höll på att välta en person med lillfingret så som jag rusade.
Sedan var det ett förband som jag knappt minns eftersom jag var orolig för vart mamma var (inte bara för att hon skulle missa, men även för att hon var sjuk och risken för sjukhus fanns och hon gick inte att få tag på). Sedan var det Bernhoft. Bästa spelningen jag sett med honom hittills. Fantastiskt. Publiken var enligt mig inte lika bra som i Vega, men det gjorde ingenting. Bernhoft efter 00:15, videomedley. I övrigt vill jag minnas att jag stod precis till höger om personen som filmade. Förstår att ni ville veta det.
Sedan var det Kaizers. Jag funderade på att gå från Vega och leta efter mamma på hotellet, men såg då till min stora lycka att hon lyckats ta sig till spelningen trots allt. Ledsen i hjärtat över att hon missade Bernhoft, men Kaizers blev det iaf. Janove klappar in ‘En For Orgelet, En For Meg. Han lär sig.
De rev av en grym spelning. Inte den bästa av setlists, men jag hade väldigt roligt. Dock bytte de ut ‘Diamant Til Kull’ mot ‘Sju Bøtter Tårar Er Nok, Beatrice’, vilket inte är ett dugg okej. Jag kompenserade genom att sjunga med mycket allvarligt under verserna och dansa som ett fån under refrängerna. Förlåt alla blodfans, jag ska genast bli mer seriös (aha.. aha). När de drog igång ‘Hjerteknuser’ mindes jag Göteborg och drabbades efter två toner av ett så hysteriskt skrattanfall att tårarna rann och folk omkring frågade hur jag mådde. Det gick inte över. Stod med andra ord gapskrattade alla på scen rakt i fejjan från andra till sista ton. Blandat med headbanging och annat. Apropå seriöst.
De fick dock sin hämnd under ‘Kontroll På Kontinentet’ när jag plötsligt fick en lång sko i ögat eftersom Terje tydligen skulle stagediva och ha sig. Janove kom snart efter. Han gjorde mig dock glad genom att sedan dra långt till höger på kravallstaketet för att putta på Terje (?). Men tro fan, självklart ska han sedan spatsera tillbaka och ställa sig först på min hand, sedan på min axel. Go Away.
Sen försvann han ut i publiken. Nån minut senare kommer ett par vakter fram som jag snällt frågar om jag kan få plektrumet som ligger framför mig och lite vatten. Får jävligt sura blickar och sedan en Janove i bakhuvudet. De var visst fortfarande ute i publiken ja. Hoppsan.
I övrigt, publiken var grym varje gång bandet lämnade scen. Finns inget som när Vegas golv gungar. Såg också den bästa liveversionen av ‘KGB’ hittills, jävligt bra. Annars kanske inte helnöjd, fick varken höra ‘Katastrofen’, ‘Bak et Halleluja’ eller ‘170’. Istället avslutade de med ‘Die Polizei’ som inte gjorde sig i närheten av lika bra som i Oslo. Men allt i allt en jättebra konsert och glad publik och glada bandmedlemmar.
Den fantastiska känslan när du, vrålhungrig och trött så du håller på att stupa, har gjort iordning en macka och ett glas mjölk. När du sedermera ställer ner fatet på nattduksbordet ser du som i slow motion hur det gliiiider ner på golvet, fatet går sönder och du har vad som känns som 10liter mjölk ÖVERALLT. Samtidigt vet du att du måste upp om 3.5timmar.
DEN FANTASTISKA KÄNSLAN.
Det blev ingen kvällsmat.
Nu sitter jag på tåget till Köpenhamn och skriver detta i ett WordPad dokument i brist på annan underhållning. Att vi ens kom iväg är ett under. Folk brukar tycka att jag är dålig på att planera, och det stämmer, men jag VET att jag är dålig på att planera.
Min kära mor däremot, är värre. Som tur är så finns alternativet taxi när vi ska åka tillsammans. Tur det, sammanbrottet var nära för min del.
Lite som det faktum att vi inte kommer köa förrän, säg, kl16. Det gör ont i min själ och jag blir stressad av bara tanken. Som TUR ÄR har Vega garderobstvång och jag kan säga att ansvarig för mina kläder blir kära mamma. Så kan jag springa som en dåre, dålig mobilkamera i högsta hugg och business as usual. Blir fint det.
Sen ska det faktiskt bli väldigt trevligt att checka in i lugn och ro, fixa kläder, äta lunch, dricka vin. Köa och dricka lite mera vin 😉
Nu vill jag bara meddela att SJ ÅTERIGEN har lyckats sätta alla på ett tåg till Köpenhamn där tåget tyvärr inte får åka över Öresundsbron. Livet fucking leker.
TUR ATT JAG INTE SKA KÖA.
Nu sitter jag dock på hotellet i godan ro, en Bacardi Pineapple i handen och Kaizers på de less than average datorhögtalarna. Så får kära mor lyssna lite mer. Snart blir det självklart lite Bernhoft också.
Nice stuffs.
Tja. Typ såhär ser jag ut ikväll…
Fast bilden med hela outfiten blev skit, så hejsan.
Har jag inte så mycket att säga. Jag har chips och choklad, dagen skall ägnas åt att äta upp dessa samt se på skidor och läsa Nesbø. That’s it.
Ordentligt inlägg bör komma imorgon kväll. Tills dess: Stockholm var så varmt att man dog, jag var dum i huvudet och hade högklackat, ljudet var fantastiskt och nya låtarna trivdes bra. Att humorn var på en hög nivå före och efter spelningen behöver väl knappt nämnas?
Göteborg, det var varmt som fan, rök så man inte kunde andas och de började inte dela ut vatten förrän efter att folk svimmade. JÄVLIGT INTELLIGENT BREWHOUSE, JÄVLIGT INTELLIGENT.
Annars: Danska trollformler, GE MIG MIN SPRIT, Vilka i helvete är det där? (de ser jävligt emo ut), Kycklingdansen och jag kan knappt röra mig eftersom jag har så ont i magmusklerna på grund av ca en miljard skrattanfall. Med andra ord en fantastiskt dag.
Låt oss börja med Bernhoft, han var ju ändå först ut.
Blown away tror jag sammanfattar lite känslan efter uppvärmingsgiget på Train. Helt otroligt hur mycket en människa kan fixa ensam live på scen. Hur coolt som helst. För att inte tala om rösten förstås. Jisses, helt fantastiskt.
Ja, det är live. Det låter så live framför publik. Fast ännu bättre då.
I Aalborg fick jag höra Streetlights efter min önskan kvällen innan så jag var väldigt, väldigt nöjd. Publiken var tyvärr inte alls lika bra som i Århus och en lampa i bakkant på scenen gjorde att jag inte såg ett skvatt men vadfan, det LÄT ju bra. Han är grymt duktig på att få med publiken också må jag säga, den var inte lättflörtad i Aalborg och ändå var i princip ALLA med på Shout. Så bra. (superlativen haglar, jag vet.)
Så, nu till Kaizers Orchestra!
Kom till Århus redan vid halv 11 ( billigaste tågen, hade det funnits billiga tåg senare hade jag inte köat och ehm.. ingen som tror mig? Nej?). Spenderade tiden med bok tills Camilla kom. Och då började det, igen. Godis, kaffe och energidryck från personalen på Train. Någon timme senare även kaffe, muffins, breadsticks och cola från Janove och Rune. Några timmar efter det kom även Terje ut med kaffe. Jaja, svenska band får gärna ta efter om man säger så. Sammanfattningsvis, vi hade väldigt roligt i kön. VÄLDIGT roligt.
Båda dagarna.
(kypare, vita dukar, servetter och soviet russia för att nämna lite internt)
Nåja, till själva konserten då. Det var bra. Helt galet bra. Publiken i Århus var över all förväntan, konserten avslutades över förväntan (= inte “Sju Bøtter Tårar” som avslutningslåt) och allt var bara.. bra. För att underdriva då.
Det enda jag reagerade på var att alla låtar, framförallt de från nya plattan, lät väldigt… långsamma? Lite tråkigt så.
Sedan lyfte inte En For Orgelet de här gångerna heller och jag känner spontant att det fokuseras på fel delar av låten. Gör den till en snabb låt som folk kan klappa med till ordentligt istället, så det händer något.
Nåja, nåja, något ska man ju klaga på.
Även huvudklappar från Janove och “svenskorna kan ju komma upp på scen”.
Reaktion?
2pers som panikslaget och krampaktigt håller sig fast i kravallstaketet.
Tack, men nej tack. (även om jag och Anette förstås har en plan ang. detta nu…)
Aalborg var på samma nivå efter ungefär halva, då hade både publik och band kommit igång ordentligt. Efter den konserten skulle jag följa med Camilla till hotellet och sova men så blev det förstås inte… Herregud, jag och Anette på långpromenad som bara slutade med att vi var utanför Skråen och väntade på Mia trots allt. Men det blev en öl tillslut ändå, det var gott.
Nu ska jag sluta spy ord här, och se fram emot fredag. För då jävlar kör vi igen.
Sista editen, sen är jag klar:
Jag ger upp nu. Ha ljusblå jävla skjortor och randiga slipsar fast det passat bättre med en enfärgad, ha det bara. I övrigt, knäpp gärna alla knappar i skjortan också, särskilt när kravallstaketet är 0.5mm från scenkanten.
…Kunde visst inte hålla mig. Otippat nog.
Så jävla glaaaad!
Har av någon anledning börjat lyssna väldigt mycket på Span igen.
Började youtuba lite random idag och kom in på Spans videos. Läste på lite på wikipedia, upptäckte att Jarle Bernhoft har släppt soloalbum och att ett till släpps i vår. Åh! Detta måste förstås genast kollas upp.
Nu är jag helt fruktansvärt jävla nöjd! …vilket jag kan tänka mig att många andra inte är. Span – Don’t think the way they do (liveklipp enda som funkade att länka) Span – Don’t think the way they do (riktiga musikvideon)
Jarle Bernhoft – Streetlights
Jag tror inte jag behöver säga varför jag älskar det. (..men om någon ändå undrar så kan man alltid lyssna på klippet längst ner..)
Inte bara upptäckte jag alltså den här underbara plattan helt av en slump, utan väl inne och rotandes på hans myspace inser jag att suspekt många av hans turnédatum sammanfaller med Kaizers Orchestra. Oh ja. Han supportar. Tyvärr inte i Stavanger så får ‘bara’ se honom 4ggr, men fyfaaaan vad bra det ska bli! Yeah, I’m so hardcore.
Lightzone Music 