Monthly Archives: March 2013

Kaizers Orchestra – Store Vega, Köpenhamn 10/3

Tänka sig! Jag ska skriva om en spelning!
Och det har dessutom bara gått lite över två veckor sedan den faktiskt var. Heeelt otroligt.

Och vilket äventyr det var sen. Började med 7timmars bussresa till Göteborg för mig och Camilla. Vi hade mat, vin, Firewolf-videos på youtube och ett väldigt gott humör. Antagligen störde vid medpassagerarna lite marginellt, men vi var ju bara glada 😉 Pit stop i Göteborg under fyra timmar (och mycket mer vin). Bra sällskap, märklig musik. Sedan hann vi med nöd och näppe med bussen till Köpenhamn där vi 4,5timmar senare ramlade ut i ISKYLAN. Och vindarna från HELVETET. Som tur var hann vi både med Mc Donalds och några timmars sömn innan det var dags att börja köa.

5timmar och det är ett under att vi inte frös ihjäl. Men det var det värt. Kaizers Orchestra var precis så fantastiska som de är när de är som bäst. Nya låtarna lät minst några hundra gånger bättre live än på plattan! Vilket ju är tur, eftersom jag inte kan lyssna på nya plattan pga låter som skjulskrammel. Men inga sådana problem live ❤ Fick höra ‘Min Kvite Russer’ live för första gången och det var mycket finare än jag trodde. ‘Philemon Arthur & the Dung’ var magisk. Oj, vad jag kommer storgråta under den på avskedskonserterna i September…
Enda jag är marginellt besviken på är att de inte körde ‘Resistansen’. Som jag älskar den låten live.

Nämnas ska förstås också förbandet. Som inte var så mycket ett förband som det var en DJ. Med oversize kostym och ett magiskt vinglas som fyllde på sig självt. Och världens absolut nöjdaste min jag någonsin sett i hela mitt liv.
Ganska awesome.

Men det gjorde inte alltför mycket. Nu ser vi fram emot utsålda spelningen på KOKO i London 25april!

Advertisements

Kostymer i musikvideos är ALDRIG okej.

Jag får dregel i tangentbordet.

Ska titta på Kaizersvideos istället.
…nej visst ja.

Aesthetic Perfection – All Beauty Destroyed

Såå. Jag har vägrat lyssna på det här albumet ända sedan det kom ut. Eller faktiskt ända sedan ‘The Devil’s in the Details’ kom ut som första singel. För det gjorde den väl innan albumet vill jag minnas. 2011. Lyssnade, sa “MEH!” och var grinig i en månad över att den var ju inte aaaaaaalls lika bra som ‘A Violent Emotion’ (albumet innan). Jag har mina stunder.

Men började lyssna ordentligt i förra veckan (bättre sent än aldrig, right?) och får precis som vanligt ta tillbaka det mesta jag tänkt om skivan. Den är bra. Väldigt bra. Förlåt då. Det roligaste är att ‘The Little Death’ och ‘Hit the Streets’ är favoriterna just nu, låtarna som mest av allt representerar riktiningen jag önskade att skivan inte tagit. Shame on me.

Nästa vecka är det konsertdags. Epic times await!

AP – Inhuman

AP

Order? There is no order.

Jag hade en liten tanke om att jag innan nästa år eller så skulle få upp alla konsertinlägg. I kronologisk ordning. Det känns som att om jag skippar det här med ordningen, så blir chansen att jag får upp något över huvud taget marginellt större. Åtminstone lite bilder från här och var.

Köra på det? Vi kör på det.