Såg alltså Blindside akustiskt igår.
Även om half-plugged nog är en bättre benämning
Och det var… helt otroligt.
Jag var allmänt slutkörd, nytatuerad och öm och ville mest gå hem när klockan började närma sig 22. Men sen drog de igång, och det var så vackert.
Bästa Blindesidespelningen för min del, änsålänge.
Hoppas verkligen att inspelningen kommer upp någonstans, för jag vill verkligen, verkligen kunna se och höra det några gånger till.
Gick hem direkt efter och sov SÅ GOTT. Trodde jag skulle sova i 12h, men gick upp efter 8 och kände mig utvilad. Dock ont i halsen och snorig igen, så ingen spelning med Sherlock Brothers för mig ikväll Måste prioritera att vila ut mig inför imorn, 10h köa ute och sen 5h på Mc Donalds efter Kaizerskonsertern innan tåget bär av hem till Stockholm igen.
Städar. Det ni. Tvätta ska jag också.
Intressant? I know.
Nåja, tatuering imorn trots allt. Nervös, vem jag?
Sedan mjukstartar jag året med fem konserter i rad.
Blindside akustiskt efter tatueringen (för en gångs skull GLAD att det är just akustiskt). Sedan Sherlock Brothers på onsdag.
Kaizers Orchestra i Köpenhamn på torsdag.
Corroded på fredag.
Plan Three på lördag.
Tror inte konsertåret hade kunnat starta bättre!
Och pengamässigt, ja det får lösa sig.
Hund att gå ut med, och sparbössan är i full gång.
Kanske kommer ha råd med lite mat ändå.
Ja här var det minsann lösenordsskyddat så det skriker om det.
De inläggen går i princip ut på att jag stressar och stressar så jag inte vet vad jag ska göra längre.
Tatueringstid nästa vecka och så börjar konsertåret ordentligt.
Fantastiskt.
Jag ska bara sluta ha ont i magen först.
Satt hos pappa i Göteborg idag och pratade julklappar. Det var fint. Särskilt som det som blev sagt var: “Ja, så då tänkte jag, att när allt är klart med lägenheten och så så kan vi ju åka till London över en helg i vår? Kan det vara något?”
Ehm. Ja tack. Pappa tycker mars och jag ska övertala honom om att början av april är en mycket bättre idé. Sista veckan i mars… ÄR jag ju redan i London en gång. He he.
London 9-13e februari.
London 28-30e mars.
London säg, 5-8e april.
London 10-11 maj.
Oh. Yeah.
Även om sista datumen i maj fortfarande är väldigt osäkra så har jag en känsla av att det kommer bli en fantastisk vår.
25 november 2010 släppte Plan Three en EP.
Sent omsiders, ska jag äntligen få fram även i bloggen att,
det är nog det bästa de gjort.
Även om man räknar med de hittills oslagbara promoplattorna med exempelvis den äldre versionen av ‘Be Still My Heart’ och ‘Tasted You’ osv. Den här EPn är helt, helt strålande. När jag hörde singeln ‘Chasing Tornadoes’ för första gången på Sjöslaget i Nyköping började jag spontangorma om hur mycket Kings of Leon och 30 Seconds to Mars kunde slänga sig i väggen. (För att inte tala om hur jag och Michan sprang till bilen efter spelningen och i allmänhet skrek lite av glädje)
Det är en väldigt jämn kvalité på låtarna, känns som singelmaterial alltihopa. Nåja. Möjligen med undantaget ‘The Soldier’ för min del, det är en väldigt bra låt men den får mig inte att le fånigt riktigt lika mycket som de andra. Får ungefär samma känsla av den som av ‘All For Nothing’ på albumet ‘Screaming Our Sins’, bra, men står sig inte helt jämfört med de andra låtarna.
Resten däremot. Wow. ‘Chasing Tornadoes’ är storslagen och får mig att tänka på 30 Seconds to Mars när de får med sig 5000pers i varje andetag och hjärtslag. Nu behöver Plan Three bara arenor som matchar låten. ‘Kill Anyone’ får mig också att tänka på 30 Seconds to Mars, åtminstone introt som låter som en blandning av ‘Night of the Hunter’/'Closer to the Edge’ och hela första självbetitlade plattan. Faller mig helt i smaken med andra ord. Medryckande och vore nog perfekt som öppningslåt om de är support och behöver få med sig folk. Är de huvudakt kan de dock gott spara den till senare i setet tycker jag.
‘Battle Song’ är medryckande och catchy som fan, något jag inte direkt skulle bli sur av om jag hörde den på radio. Om man säger så.
Å andra sidan är ‘Wake Up’ kanske den bästa rockballad jag hört. Ord kan inte riktigt beskriva hur otroligt fantastisk den låten är. Punkt.
Överlag är det underbart piano och underbart genomarbetade texter EP’n igenom. (Låter det som åtminstone.) Jag är en sucker för texter och de här fullständigt älskar jag. Det är inte ett måste för att bra musik, men det kan lyfta låtar till en helt ny dimension. Åtminstone för mig personligen.
Så, som jag skrev tidigare. Det enda som fattas är arenor som matchar potentialen i låtarna. Hur mycket jag ser fram emot vårturnén och efterföljande två EP’s? Well, take a guess.
Måste prioritera att vila ut mig inför imorn, 10h köa ute och sen 5h på Mc Donalds efter Kaizerskonsertern innan tåget bär av hem till Stockholm igen.
