eller Ă„tminstone lite svammel đ
Lyssnade idag igenom albumet frÄn början till slut ett par gÄnger utan störningsmoment. Finally. TÄg mÄste vara ett av de bÀsta stÀllena att lyssna in sig pÄ musik.
Och nu ska vi se… Det blev till och med lite anteckningar, som inte alls Ă€r iordning. Men nĂ„got kanske man ska kunna tyda.
Kanske med tanke pĂ„ att jag just lyssnat igenom Volbeats senaste och funderat över deras ‘storys’ och hur albumen hĂ€nger ihop sĂ„ var nĂ„got av det första jag tĂ€nkte pĂ„ att det INTE kĂ€nns som ett sammankopplat album. Mer som en novellsamling, men av samma författare. Temat pĂ„ nĂ„gra av lĂ„tarna kĂ€nns liknande, men de Ă€r inte direkt placerade efter varandra. Destination Terrorville kĂ€nns mer sammanhĂ€ngande Ă€ven om inte heller lĂ„tarna dĂ€r bygger pĂ„ varandra. Kanske beror pĂ„ att lĂ„tarna pĂ„ DT (enligt mig) kĂ€nns mer generella, och dĂ€rför kan lĂ€nkas samman lĂ€ttare?
Dystopia Lane mÄ vara mer upptempo, men jag tycker ÀndÄ att prÀgeln pÄ flera av lÄtarna kÀnns mörkare/svÄrare Àn mÄnga av de pÄ DT, möjligen för att jag fÄr intrycket att de Àr skrivna ur ett mer personligt perspektiv.
Och de fem lĂ„tar dĂ€r jag inte ser sĂ„ mycket ‘personlig’ prĂ€gel sĂ„ beror det nog mer pĂ„ vana Ă€n att den inte finns dĂ€r. (BĂ„de Three Words och Miracle t.ex, Ă€r för mig bara glada livelĂ„tar vid det hĂ€r laget, Ă€ven om texten till Three Words inte Ă€r i glĂ€ttigaste laget direkt.)Â
KÀnns som ett vÀldigt personligt album helt enkelt, Ätminstone textmÀssigt.
Nu Àr jag ju lite av en lÄttextnörd, sÄ jag klagar inte.
Egentligen Ă€r det vĂ€l inte sĂ„ mĂ„nga album som faktiskt hĂ€nger samman rakt igenom, Ă€r nog inne pĂ„ det spĂ„ret mest för att jag lyssnat sönder Volbeat de senaste dagarna. DĂ€r kan man istĂ€llet pĂ„peka att de har story, men inte Ă€r lika personliga. Sedan finns det ju fullfjĂ€drade ‘storyalbum’ som The Defamation of Strickland Banks av Plan B. Som rĂ„kar vara fantastiskt. Men nu Ă€r jag inne pĂ„ sidospĂ„r. Tillbaka till Dystopia och lĂ„tarna.
Började fundera pÄ lÄtarna i total oordning, och det fÄr bli sÄ Àven hÀr. Ni ska sÀkerligen kunna lÀsa ÀndÄ. ApropÄ lÄtar sÄ ersÀtter Blue Hair för tillfÀllet Tommy Gun som pepp- och partylÄten nr 1. Och DET Àr jÀvligt bra jobbat vill jag lova. Tackar inte nej till att höra den live. Wake Up Dead skulle förstÄs inte sitta helt fel heller. Just Blue Hair tycker jag matchar livepotential och storytelling grymt bra.
Sedan, apropĂ„ live, sĂ„ hoppas jag att de förstĂ„r att de mĂ„ste förvarna om de ska köra Days of Rain. För dĂ„ lĂ€r jag behöva pappersnĂ€sdukar. Det Ă€r helt enkelt en fantastiskt ballad. Jag surar knappt över att Burn My Heaven inte Ă€r med lĂ€ngre och det Ă€r ett mycket gott betyg. Ăven om inte ‘e’et i breathe Ă€r lĂ€ngre , haha đ
Drar vidare pĂ„ live vs skiva…
Based on a True Story och Standby Button Àr exempelvis lÄtar jag hellre hör live Àn, sÀg, Nothing Will Ever Change och Compassion For a Dream eftersom de senare kÀnns mer som lÄtar att sitta och lyssna pÄ och fundera över Àn att röja till.
Men efter lite eftertanke sĂ„.. En lite snabbare och hĂ„rdare liveversion av Compassion skulle sĂ€kert inte sitta fel. MĂ€rker att ju mer jag lyssnar desto mer vĂ€xer listan över lĂ„tar jag vĂ€ldigt gĂ€rna hör live. Sedan finns det ju inte en dĂ„lig lĂ„t pĂ„ plattan vilket sĂ„klart hjĂ€lper. (Ja, det Ă€r skillnad pĂ„ dĂ„lig och sönderlyssnad. Undantaget Ă€r Curly Sue, men det Ă€r en annan historia.) Pokerface exempelvis, har jag lyssnat sönder, men jag hör den gĂ€rna Ă€ndĂ„ för det Ă€r en vĂ€ldigt bra version. Likadant med Three Words, den SKA spelas live, oavsett hur trött jag Ă€r pĂ„ den (kunde den utantill och nynnade sönder den gjorde man iofs efter första gĂ„ngen man hörde den live -08… Den sĂ€tter sig LĂTT). TillĂ€ggas ska förstĂ„s att den har en egen dans. Vad sĂ€tter man emot en sĂ„n lĂ„t, haha.
Dystopia dÀremot. Wow. Elfmanvibbarna lÀt inte vÀnta pÄ sig. Och rösten. Wow. Och upplÀgget. Och musiken. Ett wow till. Vill. Höra. Live. Queenvibbar ocksÄ. Lite osÀker pÄ varför, lyssnar aldrig pÄ Queen sÄ kan vara helt ute och cykla. Fantastisk Àr den iaf. Och dÄ Àr den ÀndÄ inte min favoritlÄt pÄ plattan.
I Wish You 666 Àr helt enkelt en fantastisk livelÄt. Spot on som förstalÄt. BÄde pÄ gig och pÄ skiva. SÀtter sig i huvudet direkt, in a good way. Synd att det inte var den som premiÀrspelades pÄ Bandit.
KĂ€nner att det blev en del om texter och röst hĂ€r. Men det Ă€r det första jag lyssnar pĂ„ sĂ„ ber om ursĂ€kt att jag inte öst mer lovord över sjĂ€lva musiken, som den förtjĂ€nar. Det kommer, det kommer. Kanske blir ett till inlĂ€gg nĂ€r jag lyssnat igenom plattan Ă€nnu nĂ„gra gĂ„nger till. Förbaskat bra Ă€r det iaf. Text och röst rĂ€cker ju inte riktigt för att hĂ„lla ihop om inte musiken Ă€r pĂ„ samma nivĂ„ đ
Vill dock fortfarande höra och se Mini lira kontrabas under Bandit For Life. Se till att vinna pÄ lotto nu.
Och apropÄ Bandit For Life sÄ behÄller den platsen som Ärets bÀsta lÄt, alla kategorier.
‘Nuff said.
Lightzone Music 