Dystopia Lane // Thoughts

eller åtminstone lite svammel🙂
Lyssnade idag igenom albumet från början till slut ett par gånger utan störningsmoment. Finally. Tåg måste vara ett av de bästa ställena att lyssna in sig på musik.
Och nu ska vi se… Det blev till och med lite anteckningar, som inte alls är iordning. Men något kanske man ska kunna tyda.

Kanske med tanke på att jag just lyssnat igenom Volbeats senaste och funderat över deras ‘storys’ och hur albumen hänger ihop så var något av det första jag tänkte på att det INTE känns som ett sammankopplat album. Mer som en novellsamling, men av samma författare. Temat på några av låtarna känns liknande, men de är inte direkt placerade efter varandra. Destination Terrorville känns mer sammanhängande även om inte heller låtarna där bygger på varandra. Kanske beror på att låtarna på DT (enligt mig) känns mer generella, och därför kan länkas samman lättare?

Dystopia Lane må vara mer upptempo, men jag tycker ändå att prägeln på flera av låtarna känns mörkare/svårare än många av de på DT, möjligen för att jag får intrycket att de är skrivna ur ett mer personligt perspektiv.
Och de fem låtar där jag inte ser så mycket ‘personlig’ prägel så beror det nog mer på vana än att den inte finns där. (Både Three Words och Miracle t.ex, är för mig bara glada livelåtar vid det här laget, även om texten till Three Words inte är i glättigaste laget direkt.) 
Känns som ett väldigt personligt album helt enkelt, åtminstone textmässigt.
Nu är jag ju lite av en låttextnörd, så jag klagar inte.

Egentligen är det väl inte så många album som faktiskt hänger samman rakt igenom, är nog inne på det spåret mest för att jag lyssnat sönder Volbeat de senaste dagarna. Där kan man istället påpeka att de har story, men inte är lika personliga. Sedan finns det ju fullfjädrade ‘storyalbum’ som The Defamation of Strickland Banks av Plan B. Som råkar vara fantastiskt. Men nu är jag inne på sidospår. Tillbaka till Dystopia och låtarna.

Började fundera på låtarna i total oordning, och det får bli så även här. Ni ska säkerligen kunna läsa ändå. Apropå låtar så ersätter Blue Hair för tillfället Tommy Gun som pepp- och partylåten nr 1. Och DET är jävligt bra jobbat vill jag lova. Tackar inte nej till att höra den live. Wake Up Dead skulle förstås inte sitta helt fel heller. Just Blue Hair tycker jag matchar livepotential och storytelling grymt bra.

Sedan, apropå live, så hoppas jag att de förstår att de måste förvarna om de ska köra Days of Rain. För då lär jag behöva pappersnäsdukar. Det är helt enkelt en fantastiskt ballad. Jag surar knappt över att Burn My Heaven inte är med längre och det är ett mycket gott betyg. Även om inte ‘e’et i breathe är längre , haha😉
Drar vidare på live vs skiva…
Based on a True Story  och Standby Button är exempelvis låtar jag hellre hör live än, säg, Nothing Will Ever Change och Compassion For a Dream eftersom de senare känns mer som låtar att sitta och lyssna på och fundera över än att röja till.

Men efter lite eftertanke så.. En lite snabbare och hårdare liveversion av Compassion skulle säkert inte sitta fel. Märker att ju mer jag lyssnar desto mer växer listan över låtar jag väldigt gärna hör live. Sedan finns det ju inte en dålig låt på plattan vilket såklart hjälper. (Ja, det är skillnad på dålig och sönderlyssnad. Undantaget är Curly Sue, men det är en annan historia.) Pokerface exempelvis, har jag lyssnat sönder, men jag hör den gärna ändå för det är en väldigt bra version. Likadant med Three Words, den SKA spelas live, oavsett hur trött jag är på den (kunde den utantill och nynnade sönder den gjorde man iofs efter första gången man hörde den live -08… Den sätter sig LÄTT). Tilläggas ska förstås att den har en egen dans. Vad sätter man emot en sån låt, haha.

Dystopia däremot. Wow. Elfmanvibbarna lät inte vänta på sig. Och rösten. Wow. Och upplägget. Och musiken. Ett wow till. Vill. Höra. Live. Queenvibbar också. Lite osäker på varför, lyssnar aldrig på Queen så kan vara helt ute och cykla. Fantastisk är den iaf. Och då är den ändå inte min favoritlåt på plattan.
I Wish You 666 är helt enkelt en fantastisk livelåt. Spot on som förstalåt. Både på gig och på skiva. Sätter sig i huvudet direkt, in a good way. Synd att det inte var den som premiärspelades på Bandit.

Känner att det blev en del om texter och röst här. Men det är det första jag lyssnar på så ber om ursäkt att jag inte öst mer lovord över själva musiken, som den förtjänar. Det kommer, det kommer. Kanske blir ett till inlägg när jag lyssnat igenom plattan ännu några gånger till. Förbaskat bra är det iaf. Text och röst räcker ju inte riktigt för att hålla ihop om inte musiken är på samma nivå😉

Vill dock fortfarande höra och se Mini lira kontrabas under Bandit For Life. Se till att vinna på lotto nu.
Och apropå Bandit For Life så behåller den platsen som årets bästa låt, alla kategorier.
‘Nuff said.

2 responses to “Dystopia Lane // Thoughts

  1. Albumet är grymt! några av mina fav. låtar är invisible ink, miracle, bandit for life givetvis.. samt några fler jag glömt namnet på hahahahaha

  2. ♥ Bra skrivet! Älskar skivan : )

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s