Så, Volbeat ja.
För sisådär en vecka sedan såg jag dem både i Göteborg och Stockholm (8e och 9e gången i ordningen) men har helt enkelt inte fått tummen ur att blogga om det ordentligt. Kan fortfarande inte heller stoltsera med bilder, eftersom min kamera dog efter en bild och Michan inte har skickat de jag tog med hennes än. Menmen, inte mycket att göra åt det.
Kom iaf till Scandinavium ca kvart i elva på förmiddagen. Och började fundera på om jag inte hamnat fel. TVÅ pers. Klockan 16 var vi SJU. Himla nödvändigt att gå upp 8 på morgonen, haha. Började iaf prata med en massa trevligt folk under dagen och strax innan insläpp satt vi utanför en av ingångarna, drack öl och fnittrade åt allt och inget.
Insläppet var fantastiskt välordnat och lugnt, jag är grymt imponerad av vakterna. Att jag dessutom pratat med en som hade sittplats och kunde ta min jacka så jag slapp hänga in gjorde inte saken sämre.
Längt fram, precis till vänster om mitten. As always. Första förbandet, The Kandidate, tyckte jag var nice. Riktigt bra livemetal. Synd att de inte supportade i Sverige -07. Efter att ha headbangat loss till dem hoppade Entombed upp på scen. Och de manglade på. Bra, men inte så spännande. Utom trummisen då. Skulle nog kunna se honom spela hur länge som helst utan att bli uttråkad. Samma liga som John Fred (Black Stone Cherry) och Shannon Leto (30 Seconds to Mars). GRYM med andra ord. 😀 Gulliga barn hade de också som sprang ut på scenkanten då och då.
And theeen. VOLBEAT! Med frontdrop (eller vad ska man kalla det?) så man inte såg sista soundcheckningen. Too bad, eftersom min idolroadie råkar jobba för Volbeat och halva nöjet är ju för tusan att titta och lyssna på när han soundcheckar mikrofonerna. Damn. (haha jag är säker på att ganska många inte håller med mig). Tillslut dock, så drog introt igång… Och vilket intro. Hahaha jag är osäker på om det passade Volbeat bara. Snarare 30 Seconds to Mars där vi är vana vid Carmina Burana och dylikt 😉
Konserten drog iaf gång och helvete, vilken konsert! Nog kan de bära upp stora scener alltid! Thomas har uppenbarligen upptäckt nöjet med att posa och se cool ut, och nog fan såg han cool ut alltid. Och sålänge det inte påverkar spelandet får han väl stå är med gitarren i luften och se odrägligt nöjd ut. Anders skuttade som vanligt omkring och såg ut att vara gladast i världen. Gotta love ‘im for it. Gillar band och bandmedlemmar som inte tar sig själva på för stort allvar. Att han sen dessutom ser allt från scen är ju ganska roligt. Exempelvis den smått förnekande minen när jag mimade att han skulle spela kontrabas under 16 Dollars. Men tydligen tycker ju även Michael att han borde lära sig spela den, så att vilja umgås med sina barn och sin familj känns ju som en lam ursäkt för att inte lära sig ett till instrument. (eh..?). Apropå Michael så.. visst var det bra och visst var det snyggt, men medan Thomas och Anders blivit mer tajta med tiden känns det snarare som att Michael distansierat sig och kör sin egen grej lite. Störde inte så mycket, men lite brist på interaktion med både bandmedlemmar och publik var det.
Publiken var grym i Göteborg, högljudd, pushig och glad, som det ska vara. Låtmässigt så lirade Volbeat en sisådär 20låtar, och jag vill lova att det är en grym spelning när jag inte kommer på förrän EFTERÅT att de inte spelade Radio Girl. Jag förstår också varför Fallen enligt Malmörecensionen var det bästa med spelningen, den framförs felfritt live. Och Michaels röst under just den är oslagbar. 7 Shots och A Warriors Call var också grymt bra live, Thomas bär upp sina sångpartier väldigt mycket bättre än jag trodde han skulle göra. Även om han fortfarande ser lite lite nervös ut när akustiska gitarren åker fram 😉 Nej, vi kommer aldrig glömma att han spelade helt fel i. Öhm. Ja vart var det nu då? Örebro eller Karlstad eller Götborg eller some such place, haha.
Tilläggas ska att sångaren i Entombed hoppade in och körde growlpartierna i Evelyn. Mycket bra dessutom. Och fan vad glad han verkade, haha.
Efter avslutande The Human Instrument var det bara att hämta jackan och traska ut. Kilade bort för att se om det möjligen fanns någon Anders eller dylikt att säga hej till vid bussarna, men där var det inte mycket liv. Hittade däremot några glad norrmän/svenska bosatta i Norge som också stod där och pratade med dem ett tag. Fick veta att ville jag titta på Volbeat i Oslo så fanns det gratis sovplats. Well fuck you, jag är i Köpenhamn. 23okt, som redan kommits fram till i bloggen, suger. (Nå, jag lär ha sjukt kul i Köpenhamn, men ändå). Vi gav upp tillslut, gick till Hard Rock där det var 25årsgräns, sa hej då och sedan köade jag mig in på Rockbaren istället. Träffade Ferbie, drack två öl och kände mig stupfull. Gick hem vid 02 och sen var den kvällen slut.
Dagen därpå, efter 1.5timmes sömn, bar det av med tåget till Stockholm. Michan köade från 11 (2pers där innan henne, känner igen det här?) och jag kom efter många om och men till Hovet vid halv ett. Då var vi 6pers där, haha. Köandet var nästan lika långsamt där som i Götet.
Hände inte mycket annorlunda, vi pratade med lite folk, Michan fick i totalpanik biljetten hon hade köpt 2min innan insläpp men hann på något magiskt sätt hämta den och komma tillbaka till kön i tid. Hon hängde in våra saker och jag.. ja, jag ställde mig längst fram i mitten, lite till vänster, och höll våra platser. Business as usual.
The Kandidate kom tydligen ihåg mig från dagen innan, det blev en del tummen upp och slängkyssar från sidan av scen. Personligen tycker jag väl inte att de borde bli SÅ förvånade att någon är på två spelningar i rad, men de var grymt bra så inte mig emot, haha. De körde ett grymt set igen, men hade inte publiken med sig alls på samma sätt som i Göteborg. Kan bero på att publiken i Stockholm var totalt jävla astråkig. Hela spelningen.
Entombed fick besök på scen av en MYCKET glad och skuttig Ralf från Mustasch. Var man inte glad innan så blev man det då iaf.
Volbeat var lika grymma som dagen innan, jag menar, Anders låtsades ju faktiskt köra kontrabas 😉 Sedan verkade Michael visserligen ännu lite mer off, men det funkade väl. Det som stör mig är att vi inte fick höra hela “Fuck Bono, have some money for a t-shirt, blablabla”-mellansnacket. Jag menar… Vi fick höra första halvan (But the most important persons in here is YOU *pekar mot publiken*) då kan vi lika gärna få höra andra. Ni kan inte bara ta bort mellansnack när ni haft samma i över två år, ni får faktiskt komma på något nytt isf. Haha, men det var väl det jag irriterade mig mest på.
Efter en lika fantastisk spelning som dagen innan (utom publiken) blev vi snabbt utkörda. Älskar Stockholm och deras “ut härifrån senast 2min efter att bandet gått av scen annars jävlar i helvete!”…. Stod utanför och fick ordning på oss, mötte The Kandidate och snackade lite och drog sedan in till stan och Rocks. Där hade vi en jävligt najs kväll. Såg lite oväntade saker (eller vad säger du Michan?) och träffade trevligt folk. Nöjda och glada bar det sen av hem till Michan för att SOVA.
Så jag ska som sagt inte se dem en gång i december, utan två. Ett betyg så gott som något 🙂
Setlist och annat, Malmö
Lightzone Music 