It’s too much.

So I won’t handle it.
All. Right now.

Hunnit med mycket av både oro och lättnad ikväll.
Imorgon på dagen är det jag som åker förbi hemma och kramar om alla hundarna. Insikten om att de inte är beständiga är ingen jag vill ha, men ibland kommer den ändå… Imorgon blir det gos och kärlek.

Och så har min armbågar och sånt börjat ge upp igen. Aj aj aj muskelfästen.
AJ.
Nu tittar jag på Tour de Ski – Final Climb i efterhand och det här inlägget är verkligen inte sammanhängande alls.

Te och se om värmen kan få fingrarna att bli gladare.
Det blir bra.

//random

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s