Hey, “friend”.

It seems my dear anxiety has woken up again and is now randomly running through my head slamming doors and poking and breaking.

Det krävs inte mer än en incident för att väcka ångesten till liv.
Verkar det som.
Sedan behövs det inte mer. Den livnär sig på allt och inget. Plötsligt.

Inget jag kan sätta fingret på.
Men hej vaknandet om nätterna. Hej hjärtklappningen.
Andnöden. Tankarna.
Jag har inte saknat er.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s