The tension and the spark.

Den där härliga känslan när man upptäcker att knät ännu inte klarar att gå till Willys och tillbaka. Ica fungerar nästan, om jag undviker alla trappor på vägen. Willys är för långt. Lovely.
Röntgen, eller vad sa vi?

Annars sitter jag här med en extremt sen långfrukost, läser och lyssnar på Darren Hayes. Så metal❤
Ska snart ge mig på att köra Bioshock, såhär medan solen skiner fortfarande.
(nej, jag klarade inte ens att köra Half Life 1 med skitdålig upplösning)
Wish me luck!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s