02 | February | 2012 | Lightzone Music

Denna torsdag kl.05:55 satte jag mig på tåget mot Köpenhamn.
Faktiskt inte särskilt stressad. Jag menar, jag kunde trots allt andas.

Skulle egentligen gått på konserten med Camilla, men så blev det av olika anledningar inte. Väldigt glad att jag åkte ändå eftersom det blev en så fantastisk spelning (ja, jag ser bara fantastiska band). Och förresten, med ‘inte särskilt stressad’ menar jag att jag fick kasta mig hemifrån i sån fart att jag glömde både iPod och konsertbiljett, eheh.

Men fram kom jag, och hittade ett internetcafé där jag kunde skriva ut biljetten. Frid och fröjd. Pinnade sedan ner till Vega tuggandes på en morot och stötte på en Øyvind som såg helt fantastiskt sur ut. Men det var ju bra,för sedan såg jag inte skymten av honom på hela spelningen. Nedrans oljefat. Väl framme såg det ut precis som det brukar när jag kommer dit, nämligen helt öde. Så jag hamnade på Lagkagehuset med fin utsikt över arenan och varmt kaffe i handen.
(Och en och annan hutt kanelwhisky för nog fan frös jag ändå.)
Men med världens trevligaste personal och en bra bok så gick dagen ganska fort trots allt.

Runt kl.16 blev det ordentligt köande utanför Vega med kanelwhiskyn i högsta hugg. Tur det, annars hade jag väl frusit fast. Insläpp var precis lika jävla stressat som vanligt, men gick bra, trots garderobspolicyn. Stod dessutom långt bort från de skrikande svenskorna, vilket gjorde mig mer än nöjd. Mindre nöjd gjorde mig den 40åriga jävla kärringen bakom mig som tydligen var från Bryne och spenderade större delen av spelningen med att skrika just BRYNE!!!! med sin skärande stämma. När hon inte försökte tränga sig fram eller hällde öl över mitt ben förstås. Men i övrigt hade jag en väldigt bra plats.

Så började spelningen. Med ‘I ett med verden’ och nya låtarna var precis så bra live som jag trodde. De körde förvånansvärt få dock, bara fyra stycken. Hade inte tackat nej till att höra både ‘Faen I Båten’ eller ‘Silver’. Men om de nu ska ha en höstturné så kanske jag kan lyckas då. I övrigt älskade jag setlisten. Fick höra ‘Di Grind’, som jag suktat efter ända sedan jag lyssnade på ‘Evig Pint’ för första gången. (Albumnamnet jag fortfarande läser som en evig pint med öl.)
Även ‘Kavalér’, ‘Knekker deg til sist’ och ‘Bak et Halleluja’ gjorde mig sjukt nöjd.

De körde också självklart ‘Hjerteknuser’ och jag vidhåller att det helt enkelt inte är ‘Hjerteknuser’ om man inte headbangar ordentligt. Så där stod jag och gjorde just det. Väldigt ordentligt. Och väldigt själv. Men! Jag är säker på att de uppskattar det. Terje blev så blown away av min inlevelse att jag fick ett plektrum (ehm…). Och i övrigt, ja, konserten var helt, helt underbar. Jag måste komma ihåg det. Framförallt när jag ska sammanfatta bästa konserterna i slutet av året. Inte glömma Kaizers Orchestra på Vega.

Tekniskt sett var väl konserten helt underbar ända fram till Die Polizei. Jag gillar Die Polizei. Men då kom det ikapp mig att jag under dagen druckit 3dl vatten men 2 stora koppar kaffe, 1dl whisky och ätit 2dl pasta. INTE bra. I kombination med den icke existerande ventilation fick jag för första gången uppleva hur det känns att nästan svimma på en konsert. Jag hoppas att jag aldrig, aldrig behöver uppleva det igen.

Efter spelningen drack jag väldigt mycket vatten, pratade lite med The Eclectic Moniker som var supportband (och ascoola) för att sedan tillslut ramla iväg till Mc Donalds och dö på en stol. I fem timmar. Så. Jävla. Ont. I. Ryggen.
Tillslut gick tåget hem till Stockholm och jag började resan med en helt egen vagn. Fantastiskt! Sedan hem…och sedan Rättvik, som jag ju redan skrivit om.

Starten på konsertåret kunde INTE blivit bättre!